Svartbyns Skogstjänst

Svartbyns Skogstjänst har många mil mellan hemorten Överkalix och arbetsområdet mellan Jokkmokk och Luleå. Livet i kojan börjar på söndag kväll och slutar på torsdag eftermiddag. Ett liv som de äldre trivs bra med men som inte direkt lockar unga förare till yrket. Ett undantag är Freddy Cramling som nyligen gått ut skolan och stortrivs på företaget. Ny på firman är även skotaren, en Eco Log 594C.

Skog, skog, skog. Norrbotten är så mycket skog att det är skönt att vila ögonen på ett kalhygge ibland.

Just här, på Tallberg ett par mil väster om Harads, är det slutavverkning för Sveaskog på gång och ljudet från skördaren en bit bort nöter på.

Mikael Johansson har precis vaknat efter några få timmars sömn. Han brukar sova ett par omgångar och dära däremellan. Inte världens bästa rutin, men det funkar.

- Man är först hit och sist hem. Det blir bara så för att hinna allt. Frun har accepterat situationen och vi har iallafall fått till det med två barn, säger Mikael lite skämtsamt.

Kojlivet blir en vana

Mikael var relativt ung när han tog över firman efter sin pappa men idag är det svårt att rekrytera yngre personer till maskinföraryrket.

Ett undantag är Freddy Cramling. Han är bara 20 år men helt på det klara med sitt yrkesval. Under skoltiden har han praktiserat och helgjobbat och är sedan ett år anställd på firman.

- Min pappa har egen skog och maskiner. Det är nog därför jag valt att bli maskinförare. Det är ett intressant och omväxlande jobb och man vänjer sig med att bo borta, säger Freddy.

Som vanligt klagas det en del på nyutbakade förare, generellt. De kan hålla i spakarna men inte meka, trots tre år i yrkesskola.

- Man måste kunna klara mycket själv. De yngre kan köra men det är allt.

Ofta saknas viljan att lära sig reparera, så vi har haft jättetur som fick tag på Freddy, säger Mikael.

Mjuk körning

Svartbyns Skogstjänst byter maskin vart tredje år för att inte riskera dyra reparationer. Tidigare har de haft andra märken men i år blev det Eco Logs största skotarmodell, 594C.

Maskinföraren Timo Myllymäki protesterade inför märkesbytet men ändrade snabbt åsikt.

- Måste erkänna att jag är positivt överraskad. Framförallt går den mycket mjukare på grund av boggien och det gör att man inte blir lika trött efter ett pass, säger Timo.

Omställningen mellan olika märken är inte så komplicerad när det gäller körningen men på datorsidan finns en del skillnader.

Enligt Timo var skotaren också ovanligt "färdig" när den kom. Inte massa lösa delar att hålla på att skruva i, utan bara att tuta och köra.

Mikael Johansson håller med. Som ansvarig för firmans finanser ser han redan ekonomiska fördelar trots att maskinen bara gått några månader.

- Förut var vi tvugna att leja bort en del av skotningen för att vi inte hann. Nu har vi skotaren hack i häl hela tiden.
Juli 2010