Bröderna Söderström Skog AB

Antalet Eco Log-ägare i norra Sverige ökar stadigt. Enligt entreprenören Anders Söderström i Piteå beror det på att ryktet om en bra maskin sprids bland kollegorna och då vågar fler satsa på ett nytt märke.
- Vi fick vår maskin precis efter jul, en Eco Log 560C.
Vi hade ett Log Max 5000-aggregat på förra maskinen också men den här har även flerträdshantering, säger Anders.

Bröderna Söderström Skog AB utgår från Piteå, med norra Västerbotten som huvudsakliga område. Uppdragsgivare är Norra Skogsägarna som hängt med sedan starten 1963.

Just nu sker ett generationsskifte; brodern Erik har gått i pension. Istället har hans son Per tagit klivet in som delägare. Per gick ut skogsbruksskolan för tio år sedan och är en rutinerad förare, född bakom sparka som han är.

- Körningen är inget problem, den biten kan jag. Det blir värre med pappersarbetet, säger Per.

Eco Log ökar

Anders Söderström var bara 17 år när han startade firman. Inspirationskällan var morfar som hade skog på Fårön. Föräldrarna fick borga för den första maskinen, en BM Boxer.

Skotaren utökades så småningom med en skördare. Nu är de tillbaka till ursprunget med en maskin på två man, främst för att Per ska slippa ha flera anställda.

- Vi har haft en lång rad andra märken innan vi bytte till Eco Log. Det beror till viss del på säljaren Allan Sundberg som vi gjort affärer med i många år. Han är jättebra, rak och ärlig men jag tror också att vi kommer få produktionsmässiga fördelar med märkesbytet, säger Anders.		 För några år sedan var Eco Log en ovanlig maskin i norra Sverige men med såväl Servicecenter i Älvsbyn som flera servicelämnare i regionen vinner "de gula" terräng.

- Det känns bra att det är en svenskbyggd maskin. Snart ska vi ner till Söderhamn på en stor träff tillsammans med andra entreprenörer. Eco Log lär vara bra på att lyssna och ta tillvara på maskinförarnas synpunkter. Det bidrar nog till att branschen tror på Eco Log, säger Anders.

Ingen parkbänksnötare

Även för Anders Söderströms del börjar det dra ihop sig till pensionering.

Han summerar sitt yrkesliv och konstaterar att han haft ett roligt och varierande jobb. Både i skogen och som mångårig styrelsemedlem i SMF.

Som pensionär lär han inte slå sig till ro på en parkbänk utan tror själv att han kommer följa Per i arbetet och kanske köra då och då om det saknas folk.

- Jag har aldrig gruvat mig för att fara till jobbet. Tvärtom, har det alltid känts roligt att komma tillbaka efter en ledighet, och jag tycker fortfarande att det är lika kul att jobba.
Juli 2010